Resultatet visar att beroende på vilka möjligheter du har att känna tilltro och delaktighet i samhället och i demokratin, kommer din vilja att gå och rösta påverkas på olika sätt. Något som alla intervjupersoner är överens om är att valdeltagande alltid på något sätt hänger ihop med socioekonomi, vilket jag redan från början antog i mitt syfte utifrån tidigare forskning. Alltså beroende på vilka förutsättningar du har vad gäller exempelvis yrke, utbildningsnivå, hälsa, grupptillhörighet osv kommer din syn på dina möjligheter att påverka samhället och din vilja att gå och rösta variera. Röstning är så mycket mer än en politisk röst enades också alla intervjupersoner om. Att gå och rösta är alltså till största del en social handling, som kommer sig av att även andra i ens omgivning väljer att göra detsamma. Något som också tas upp som ett skäl till att vissa människor röstar i lägre utsträckning är att tilltron till politiker är lägre i vissa områden. Tilltro och samhörighet är två grundläggande mekanismer för en välfungerande demokrati. I det arbetet är det extra viktigt att politiker uppehåller sin närvaro i alla stadsdelar, även under tiden mellan valen. Sammantaget oroas personerna som deltagit i undersökningen olika mycket av att valdeltagandet i Göteborg sjunkit, vissa menar att det är en förhållandevis liten minskning i ett globalt sammanhang och att det är en naturlig del i demokratins gång. Ett valdeltagande som alltid är det samma indikerar för det mesta på att det är reglerat på något sätt, vilket stämmer väl överens med Larssons kandidatuppsats (2008) som förklarar att ett lands valdeltagande av naturliga skäl ständigt går upp och ner i antal och att ett valdeltagande som aldrig förändras över tid är med stor sannolikhet styrt med odemokratiska medel. Medan andra i undersökningen istället oroas för att detta valdeltagande visar på en pågående negativ trend vad gäller viljan att utnyttja sin rösträtt.
Enligt resultatet är ett lands valdeltagande en bra indikator på hur den sociala integrationen ser ut, vilket i sin tur hänger ihop med saker såsom socioekonomisk status, andelen utrikes födda i ett område, inkomstnivå osv. Detsamma gäller för valdeltagande och segregation, eftersom att valdeltagandet blir ett sätt att se var deltagandet är som lägst och var klyftorna därmed är som störst. Inte minst kan man se en relativt stor skillnad mellan framförallt antalet personer som röstar i kommunvalen och riksdagsvalen. I riksdagsvalet måste man vara svensk medborgare för att få rösta, medan utländska medborgare från länder utanför Norden och EU som bott i Sverige i tre år får rösta i kommunvalet. Det innebär att i kommunvalen brukar det genomsnittligt delta en lägre andel människor jämfört med i riksdagsvalet. Det stödjer Oscarssons m.fl (2021) rapport som bland annat belyser att valdeltagandet bland de 20 000 göteborgare som endast hade rösträtt i kommun- och regionalval visade sig vara klart lägre än bland dem med rösträtt även i riksdagsvalet. En anledning till att valdeltagandet sjönk just detta år tros enligt resultatet kunna förklaras av att andelen nya svenska medborgare var betydligt större detta år än tidigare år. Det kan exempelvis ha sin förklaring i att många av dessa människor kanske inte tidigare fått möjlighet att rösta i landet de kommer ifrån eller att många av dem bor i områden där väldigt få andra röstar, vilket gör att de inte heller blir uppmanade till att gå och rösta.
Personer påverkas väldigt mycket av den övriga omgivningens vanor och beteenden. Det finns alltså en väldigt stark “dra med effekt” när det gäller benägenhet att gå och rösta. Det är ett fenomen som gör att om exempelvis en person med en viss inkomst, utbildning och politiskt intresse som kommer från ett område där många röstar flyttar till ett område där en lägre andel röstar, kommer personen sannolikt bli mindre benägen att rösta än innan. Det har man även kunnat se när det gäller ungdomar som flyttat hemifrån jämfört med ungdomar som bor kvar hemma. Ungdomar som bor kvar hemma har alltså större benägenhet att rösta för att man då blir meddragen av familjen än de som flyttat hemifrån. Det går i linje med Oscarssons m.fl (2021) rapport som också redogör för att den sociala omgivningen spelar en stor roll för en individs benägenhet att gå och rösta.
Fortsatt visar resultatet att ett högt valdeltagande brukar kunna ses som en indikator på demokratins legitimitet. Det vill säga att ett högt valdeltagande tyder på jämställdhet och att man därav gärna strävar efter det. Däremot finns det länder som rapporterar sig ha 99% valdeltagande, exempelvis Somalia, men som i själva verket är mycket stränga diktaturer som manipulerar valsystemet. Därav kan man inte endast utgå från ett lands valdeltagande för att veta om ett lands demokrati fungerar bra eller dåligt. Istället måste man också undersöka saker såsom fri- och rättigheter, medie konkurrens och om valen går rätt till i landet. Detta går på flera sätt i linje med Beckmans (2008) artikel som tar upp att det huvudsakliga målet för demokratipolitiken är att uppnå ett ökat valdeltagande. Det är ett grundläggande ideal i det demokratiska systemet. Det är däremot inte i alla fall det är helt oproblematiskt, eftersom det inte sällan går att förknippa med reglerade antidemokratiska system. Något som också är viktigt för valdeltagandets värde menar Beckman (2008) är att se över bedömningen när det kommer till att veta vilka demokratiproblem som demokratipolitiken är avsedd att styra. Utöver de risker som ett högt valdeltagande kan medföra finns en mycket god kraft i den folkstyrda demokratin, där folkets vilja ska vara ledande.
Det som ett lands valdeltagande är en bra indikation på är också hur politiskt jämlikt landet är. Den sociala jämlikheten går alltså hand i hand med den politiska jämlikheten. Det vill säga att de sociala ojämlikheterna, såsom utbildnings- och inkomstskillnader, leder till att om det är lägre valdeltagande är det också lägre social jämlikhet i landet. Det är på grund av att skillnaderna då blir större mellan de som röstar och de som inte röstar. Det stödjer Beckmans (2008) artikel som förklarar att det bör klargöras på vilket sätt mängden valdeltagande är avgörande för demokratins välgång. Beckman (2008) menar att om demokratins grundläggande princip är den politiska jämlikheten är det väsentliga att motarbeta de förhållanden som undergräver samhällsmedlemmarnas ställning som ojämlika inför den politiska makten. I så fall måste det vara mer väsentligt att motverka ojämlikheter i det politiska inflytandet eller skillnader i fördelningen av politiska resurser än att öka mängden deltagande i allmänna val.
Slutsats
Det finns en mängd olika faktorer som påverkar ett lands valdeltagande och alla dessa tillsammans styr på olika sätt människors benägenhet att vilja utnyttja sin rösträtt. Utöver socioekonomi, som till stor del styr om vi väljer att rösta eller inte, påverkar allt från utbud av språk, tillit till politiker, mängden nya medborgare, att Göteborg är en storstad vilket i snitt har lägre valdeltagande, okunskap, den sociala omgivningen, mängden information, känslan av att inte kunna påverka samhället, utanförskap, medias rapportering och så mycket mer. Ett antal personer i undersökningen vittnar till och med om att ett flertal människor som befinner sig i Sverige inte är medvetna om att det sker ett val och att många inte vet om att de själva har rösträtt. Det om något är ett bevis på att informationen om valet måste nå ut till fler så att alla åtminstone får chansen att medvetet avstå från att rösta. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att Sverige är ett land med ett av världens högsta valdeltagande och att demokratin inte står inför några större risker vad gäller just mängden som röstar. Däremot ska man vara medveten om att det finns många andra delar av demokratin som kan behöva försvaras, när det exempelvis gäller inskränkningar i yttrandefriheten.
Att valdeltagandet sjönk trots de insatser som gjordes behöver alltså inte innebära att demokratin står inför något större vägskäl, man kan bara konstatera att det ges nya förutsättningar inför varje nytt val, vilket gör det omöjligt att på förhand önska eller förutspå ett resultat. Dessutom är ett valdeltagande av naturliga skäl sällan samma år från år, utan är för det mesta i ständig rörelse. Det är i sig något positivt och visar på att demokratin mår bra och inte regleras på icke-demokratiska sätt. De insatser som gjordes var dessutom inte beprövade utifrån någon typ av forskning. Insatser överlag är väldigt svåra att avgöra om de ger någon effekt eller inte och i så fall vilken. Det viktigaste är att man både mellan och inför varje val alltid gör sitt bästa för att det ska bli så högt som möjligt, eftersom då ges bästa möjliga förutsättningar för ett högt deltagande i valet.